Sagan del 2

Till slut kom mannen över floden på ett grundare ställe och fick med sig alla kameler och packningen. Han kom så småningom fram till en stor stad som hörde till en annan kung än den vars dotter han gift sig med. Han kom fram till kungens palats och där fanns en stor gård där alla handelsresande fick sova över. Han hälsade de andra som skulle övernatta, åt kvällsmat och skulle just gå och lägga sig tillsammans med de andra när han mindes det andra rådet. Så han gick upp igen och försökte hålla sig vaken. Då såg han en kvinna smita ur kungens palats och smyga iväg. Mannen smög efter på avstånd och såg hur hon knackade på i ett hus och ut kom en man med en kniv i handen. De gick tillbaka till palatset och in i kungens sovrum. Mannen följde hela tiden efter dem. Helt plötsligt rusade de på kungen och skar halsen av honom och tog hans skattkista. Sedan gick lönnmördaren hem till sig och lade sig att sova. På morgonen rusade kvinnan ut och skrek att kungen var mördad. Kungens son började genast anklaga handelsmännen och befallde att de alla skulle avrättas samma dag. Då steg mannen fram och frågade kungasonen: Vill du bara straffa oss eller vill du verkligen veta vem som var den skyldige. Jo, jag vill veta svarade han. Då visade mannen honom huset där mördaren fortfarande låg och sov med den blodiga kniven och kistan jämte sig. Kungasonen blev så tacksam att mannen fick en stor belöning och de andra handelsmännen gav honom en del av sina laster som tack för att han räddat deras liv.
Nu hade det gått många år sedan mannen lämnat sin fru för att söka lyckan och han beslöt sig för att vända hemåt med sin stora förmögenhet. Efter en lång resa når han palatset där prinsessan bor och han ska just gå in i våningen där hans fru bor när han får se henne omfamna en annan man. Han tar fram sin kniv och ska just rusa in i rummet för att döda dem när han kommer ihåg det sista rådet han fick av den gamle i skogen. Vänta med att skipa rättvisa tills solen går upp. Han väntar bakom dörren och lyssnar. Då hör han prinsessan säga: Lugn, min son, jag ska inte gifta om mig hur många som än frågar. Jag vet att din pappa kommer tillbaka. Vi gjorde en överenskommelse och jag ska inte bryta mitt löfte. Nu rusade mannen in till rummet och fick träffa sin son för första gången och sen levde de lyckliga i alla sina dagar och när kungen dog fick han bli kung efter honom.

En malisk saga, del 1

Igår hörde jag en saga av en bychef i byn Heremakono ca 4 mil utanför Bamako. Försöker återberätta den här:
En kung hade en dotter som blev kär i en man av folket. Hon gifte sig med honom eftersom hon var förälskad men på bröllopsnatten märkte hon att han hade använt sig av någon slags magi.
-Vad håller du på med?frågade hon. Jag trodde vi älskade varandra så du behöver inte kasta några förtrollningar på mig. Ja, men du är ju rik och jag är fattig, svarade han, du kanske tröttnar på mig en dag. Nej, svarade hon, det gör jag inte men om du vill gå ut och pröva lyckan lovar jag att vänta på dig här. De gav varandra ett löfte om att alltid vara trogna och sen gav han sig iväg.
Efter tre år av kringresande hade han endast fått ihop tre silvermynt. Nej, det är ingen idé att fortsätta tänkte mannen och började bege sig hemåt. Han tog vägen genom en stor skog. Mitt i skogen satt en gammal, gammal man och sålde saker. Kom och köp, kom och köp ropade han.
-Sitter du här ute i skogen alldeles ensam? frågade mannen. Vem köper varor härute i ingenstans?
-Det har inte du med att göra, sa den gamle men vill du köpa så kom.
-Vad har du att sälja då?
-Jag har tre visdomsord och de kostar tre silvermynt.
Kör till, tänkte mannen som inte hade så mycket att förlora. Han gav sina tre silvermynt till den gamle som sa: Det första rådet är att om du kommer till en flod så ska du inte gå i först. Det andra rådet är att om du går och lägger dig på natten tillsammans med andra så ska du se till att inte somna först. Det tredje är att inte skipa rättvisa på natten utan att vänta till nästa morgon.
Tack så mycket sa mannen och gick.
Efter en stund kom han ut ur skogen och där gick en handelsresande med en stor kamelkaravan. Han var helt ensam med sina djur och ropade till mannen: Är det något fel på dig eller varför står du där och stirrar utan att arbeta? Vill du arbeta för mig behöver jag verkligen hjälp.
Ok, svarade mannen som nu var helt pank efter att ha köpt goda råd för sina sista slantar. Så han gick med och drev kamelerna. När de gått ett par timmar kom de fram till en flod som de skulle korsa. Handelsresanden sa till mannen att gå först med en kamel och han hade just doppat ena foten i vattnen när han kom ihåg det första rådet och tvekade. Den andre hojtade åt honom: Vad är du för en fegis, jag får väl gå själv först då. Och han började vada ut. Men det ville sig inte bättre än att han kom till ett djupt hål och försvann helt och hållet. Mannen som inte kunde simma satt och väntade på att han skulle komma upp igen men när han suttit där i ett par timmar insåg han att den andre inte kunde ha överlevt så han tog hela kamelkaravanen och gick för att leta efter ett bättre ställe att gå över floden på.

Huvudvärk

Min morfar sa alltid att om man vilar blir man trött och om man dricker blir man törstig. I Mali tänker man att om man dricker för mycket (läs tillräckligt mycket) klarar man inte resor utan vatten lika bra. En följd av det är att folk dricker lite, får ont i huvudet och tar värktabletter. Om man äter för mycket eller ofta klarar man inte perioder av hungersnöd. Äter du för ofta är det du som kommer att dö först i hungersnöden sa man.

Det är ungefär lika tokigt som att vi i Sverige sa att bebisar ska ligga och skrika i sängen för annars blir de bortskämda. En malisk bebis skriker inte många sekunder i taget då de alltid är hos sin mamma. Barnvagnar är ett okänt begrepp ens för de rika. Skulle man lägga ifrån sig barnet, så hemskt! Och dessutom går det inte att släpa runt en vagn på dessa dåliga vägar.

Min kollega som är en riktigt tänkare tog fasta på mitt påstående att det oftast beror på vätskebrist när man har huvudvärk och numera dricker han dubbelt så mycket och har nästan aldrig ont längre. Tänk om alla var så förändringsbenägna.

Bybesök

Häromdagen var jag och några kollegor ute i en by 1,5 h bilresa utanför Bamako för att diskutera ett projekt som handlar om speedschools, skolor för barn som hamnat utanför skolsystemet och som får läsa ett år för att komma ifatt. Hela landet är som en varmluftsugn. Torrt och blåsigt och stekande sol. När vi kom fram var bilen täckt av 1 cm damm och alla barn i byn rusade genast fram för att rita på den med fingrarna. Det är mangosäsong och alla träd dignar av frukter, obegripligt att så stora träd kan leva och ge frukt mitt under den mest obarmhärtiga årstiden. Rötterna måste gå hur djupt som helst.
När man sitter och samtalar är det barn överallt, just här i Komokomi höll barnen på att rappa om ett hus med lera så de var helt obeskrivligt smutsiga men såg ut att ha ganska roligt. I den här byn kan inga vuxna franska så jag fick tolk till bambara men förstod kanske hälften av samtalet ändå. De ska bilda en skolkommitté och ett bekymmer var att hitta någon som kunde vara sekreterare och skriva upp namnen på de barn som ska få gå kursen. Den nyinflyttade pastorn erbjöd sig och vi hoppas att det blir en kurs till hösten.
Vi gick runt och hälsade på de gamla i byn som sig bör och de skrattade gott åt en gammal (över 90 år) man som inte var helt klar i huvudet och helt blind. Efteråt tänkte jag att jag nog hellre skulle sitta på en matta i en by i Mali än att sitta på ett sjukhem i Sverige. Men man kan ju inte välja och tur är väl det.