Vad arbetar du med egentligen frågar folk. Undervisar du på skolorna? Nej, jag undervisar inte eleverna. Jag är mer en konsult, ett bollplank för personal och andra ledare i kyrkan. Det betyder inte att jag kan allt och talar om hur det ska vara men ofta räcker det med att sitta och lyssna, ställa frågor, fundera tillsammans. Förändring måste komma inifrån men det som finns inuti kan ju påverkas av andra.

Det här landet har så många behov. När det traditionella afrikanska livsstilen bryts mot det västerländska och materialismen blir det inte alltid så bra. Några exempel: i Afrika har man alltid tid för människor och att möta deras behov men hur går det om man är nåbar dygnet runt med mobil, internet och bättre kommunikationer och fortfarande känner att man måste ta tid för alla? Gästfrihet är alla stolta över men hur blir det när man tvingas ta emot hela halva släkten från landet om man bor i stan och har ett bra jobb? Jag känner flera som säger att de bor extremt trångt med vilje, för ju större lägenhet man har desto fler kommer. I Mali är man stolt över sin familj och släkt men man är också tvungen att lyda de som är äldre oavsett vad man tycker själv.

I Sverige har vi andra problem, eller är det samma saker fast i en annan skepnad. Jag tror inte att vi är så olika när vi tänker efter. Både här och där finns det fantastiska människor som bryr sig om sina medmänniskor men det finns också själviska egoister som utnyttjar andra och bara tänker på ytan. Vi har alla förmågan att göra både gott och ont.

När man är missionär kan man inte klaga på att det aldrig händer något. Alla dagar ser olika ut med nya utmaningar. Just nu har vi flera besök från Sverige, ett filmteam från Erikshjälpen bestående av en par och deras 9 mån bebis. En utmaning är att hålla golvet rent så att bebisen inte blir helt brun av damm när hon kryper runt. Peter är ute i några byar med dem och filmar för postkodlotteriet bl a. Håll utkik efter det!

Vi har också besök från Pingstförsamlingen i Lund. Christer Zethson och Stefan Engström kom igår kväll och hade kassavis med godis och andra prylar med sig Ett stort tack till alla snälla människor i Lund som köpt detta åt oss! Vi blir bortskämda. Jag har en stor hemlig låda på vårt rum som jag ska plocka fram när barnen behöver lite extra uppmuntran. Och det behöver de ibland. Agnes hade åtta läxor från idag till imorgon. Stefan hjälper oss även med internet och telefonuppkoppling. Jag är så tacksam för människor som använder sin kunskap för att hjälpa andra.

Idag var vi ute på en av våra skolor som ligger på andra sidan stan, en timmes resa enkel väg om trafiken flyter, och det gjorde den idag. Man kör mitt i ett hav av motorcyklar och försöker hålla huvudet kallt även om ac:n inte funkar som den ska. Men mitt i allt så är det mötet med människor som är det viktiga, diskussion, uppmuntran, berättelser. Att möta människor ger mig energi, (att köra bil förbrukar energi, på mer än ett sätt).

Tiden går snabbt, det är ett slitet uttryck men här har man inte ens årstiderna att hänga upp det på. November är kanske den månad när man minst längtar hem till Sverige. Det är torrtid och varmt men nätterna börjar bli svala.
Vi har kommit igång med arbetet och även vårt hus börjar kännas som hemma. Nu har vi både poolen fylld och ett pingisbord på verandan så barnen har sysselsättning. Det är ju inte bara att sticka ut på lekplatsen eller till skogsdungen som i Vetlanda. En fördel med att flytta är att man upptäcker hur fantastiskt Sverige är. Hur ofta går man ut på gatan i Vetlanda och njuter av hur frisk luften är, att det inte luktar brända sopor, avlopp och avgaser? Hur ofta går man omkring och är tacksam för renhållningsverket och kommunen som håller rent åt oss. Jag har bestämt mig för att inte klaga mer på uppgrävda och avstängda gator nu när jag vet vad som händer om ingen gör någonting.

Men nu är det november, regn och rusk i Sverige och strålande sol och skön värme här. Regnen har precis slutat och det blommar överallt och det är fortfarande grönt.
Jag har haft två höjdpunkter de senaste veckorna. En retreat för engelsktalande kvinnor och missionärer. Vi höll till på Grand Hotel och Ingrid Davis var talare, en fd missionär i Mali som numera bor i USA. Ett sjuttiotal kvinnor var samlade och vi fick mycket matnyttigt för själen. Vid varje bord stod näsdukar utsatta och de behövdes verkligen. Jag tror inte ett öga var torrt. Ingrid berättade om sitt liv och sin kallelse och hur Gud ibland kallar oss till saker som vi inte har valt själva.

Den andra höjdpunkten var när jag följde med Peter på en resa till Segu och Niono, ca 23 mil från Bamako. Erikshjälpen stöder ett hälsoprojekt i byar där man varken har rent vatten eller toaletter. Man var just nu inne i risskörden och det låg rishögar överallt. Fantastiskt roligt att få se en annan del av landet. Elin höll ställningarna hemma med barnen och de hade maskerad på skolan.